När solen lämnade ditt ansikte

 kunde vägen dit inte varit tydligare.

Högt över alltihop flög en rovfågel. Du trodde 

att det var en duvhök.

Människorna vi mötte var

bekanta.

Senare ändå var alla

samlade.

Några var klädda i silvriga 

masker, andra bar hatt.

De flesta berusade sig 

sen kom fyrverkerierna.

Vid havet skummade vågorna

och stjärnorna

blev beviset på att vår tid här

bara mäts av oss...