Jag målar med elektroner
skriver med osynligt bläck
jag bär en samling atomer
i en digital ryggsäck
som sprungit läck

en pensel blir till en penna
penna blir pekdon blir mus
som tror sig veta och känna
att elektroner är grus
guldkorn av ljus

den tror sig kunna bestämma
skapa förvandla ge form
på avstånd känna sig hemma
i en makt som är enorm
vart pip en storm

jag ville måla det sköna
skriva den vackraste dikt
men musen slant till en skröna
från de mörkaste skikt
långt ifrån strikt

min penna blev till en yxa
penseln en stenhård batong
när musen gömd i min byxa
flydde den värld som var trång
alltid på språng

med pekdon ville jag peka
visa på ömhet och hopp
men musen började leka
naken förneka sin kropp
fanns inget stopp

den kastade elektroner
skrattade galen och vild
bland plattor och telefoner
dolde en förvrängd världsbild
långt ifrån mild

förtrollat guld spritt överallt
landskap kryddat med guldstänk
glittrar kristaller tusenfalt
allt ryms i litet mustänk
detta guldblänk

denna galna intensitet
hindrar mig att skapa fritt
i nattens digitalitet
blir det inte riktigt mitt
allt är svartvitt