Ännu några dagar
är det en nyhet värd att bevaka
löpsedlarna skriker ut vår smärta
frosseri i blod och död
vi har redan nästan glömt
förra månadens fasor
och även denna skall vi glömma
det kan vi lita på
det kommer alltid nya
hemskare
avstånden gör att det krymper
avstånd i mil och tid
den här gången kom det nära
så vi tänker
det drabbade oss
det drabbade mig
men tiden lägger sitt suddiga filter
över blodiga minnesbilderna
och livet går vidare
det måste det
hur skall vi annars våga leva
vi som är de överlevande?