Châtelet- Det är här bytet ska ske och dörrarna smäller när de öppnas, hon drar haken åt rätt håll. Män säljer påskliljor i runda bollar och gendarmerna bär stora vapen och en hund.
Mannen springer bortåt, ner för den branta trappen. Hinken med påskliljor står kvar.
Det ekar när hon står still, utkastad som att all tid rann ner för hennes lår och fyllde skorna med sand.
Ett sandkorn som aldrig kommer hitta hem igen släpper från hennes sula.
Hej då.
Kornet tappar taget eller hon, det är samma sak. Helt enkelt är det så att hon inte kan börja om, formen är redan bestämd. Hon vill möta den där blicken och flackar, letar.
En full papperskorg gapar som ett öppet sår.
Hon syftar på sig själv men pekar på mannen som ligger på marken. Han sover ihopkrupen på en filt mitt på trottoaren. Mössan har glidit upp i nacken, hon ser de klibbiga striporna av hår. Något ynkligt övergivet och ensamt. Utan varningstexten förstår hon inget alls.