Vaknar upp 4:30, bussen går snart , hinner inte göra någonting
bara på med kläderna gå ut, gå ut i mörkret till bussen
kan kanske sova litegrann , halvsova eller bara softa resan fram, lyssna på musik tills jag kommer in till stan.

På Bussen, någon enstaka människa, en eller två, någon uteliggare som ligger längst bak och sover
knappt så man ser han, ser inte riktigt någon som är särskillt vaken och i vanliga fall
så är början av resan väldigt tom på människor, finns nästan ingen alls, det är tidig lördag morgon,
inte så många som ska jobba & nattbussen den här den sista den går åt fel riktning för att det ska finnas
någon som festat såsom den går åt att andra hållet, finns knappt någon anledning att åka från förort till stan så tidigt
hursom
Ju närmara Stockholm innerstad desto fler går på.
ungefär vid St Eriksplan, väl innanför murarna är det mer som morgon än natt, lite ljusare
Det är bara en kort sträcka fram till T-Centralen där jag går av
Taxi bilarna står där , inget annat mer vaket riktigt
Staden sover fortfarande , fast bara en liten bit promenad fram till
7/11 där jag käper min frukost, ( en banan, en Yalla Yoghurt och en ost & skink fralla )
där på 7/11 finns det liv, de som festat fram till 5 eller runtom stängning,
jag har tur alla gånger, finns bara glada, inga jobbiga stökiga människor eller sådanna
som haft en misslyckad natt. inget jidder
köper mitt stuff , fortsätter ner på klarabergsgatan fram till Sveavägen
där jag ska påbörja morgonen

lugnet är så sällsamt vackert
inom mig så härligt

Från det att jag vaknat gått till bussen
sedan kommit fram
har jag inom mig haft den där oerhört sköna känslan
Den otroligt sköna känslan, som man får när man
vaknar tidigt och är lite halvtrött & inte vaknat riktigt
så skönt, nästan smått flummigt

Jag vaknar sakta tillsamans med staden
där natten blir till morgon på bussen, från mörker till ljus
där himlen ligger stilla i någon timme till från min destination
tills det blir mera liv

Jag vaknar tillsamans med staden
där inga bilar hörs eller stör
där nattlivet slutar för gryningens skull

Går på klarabergsgatan i den stilla tysta & lugna morgonen

finns inget lika behagligt, lika vackert som när Stockholm sover
& hur jag från min resa till och från min slutdestination framåt
därifrån
vaknar tillsamans med henne.

Hon är fridfull, vacker, så stilla & så lugn
känslan är så skön
det är som att det bara är jag & hon
tillsamans för oss själva, finns så gott som ingen annan
tills världen runtomkring oss
vaknar

Stockholm
jag saknar våra morgnar

du finns i mitt hjärta

Den oerhört sköna känslan att tillsmans få vakna
långsamt
den fantastiskt sköna känslan att varken riktigt vaknat
eller att sova