En stor svart huggorm
kom fram ur gräset
presenterade sig och sa
jag är inte den du tror
ta emot det goda
i en främlings gestalt
hur ska jag veta sa jag
hur ska du nånsin veta
får har vargtankar
vargar klär ut sig till får
men du är själv din värsta fiende
jag är orm jag tar ansvar
för mitt gift och mina gränser
då såg jag in i hennes mörka ögon
kände igen mig i det leende
hon lämnade som spår i sanden
satte mig ner och följde med fingret
när jag hörde samhällets byggstenar
kastas mot min kropp
då jag ringlande försvann
i tyst gräs