Vi möttes en dag i slutet på allt
Det världsliga blev viktigt
och sanning blev falskt

Du tog min sorg och smekte den ömt
Du torkade mina tårar
tills allting var glömt

Så ljuvt att få släppa och vara
Gunga sakta i ett moln av tröst
“Tillsammans ska vi allt klara!”

Jag blev blind, instängd i ditt slott
Jag gick villigt
Kan inte jag också få ha det som är gott?

Det var inte förrän porten smällde högt
som jag såg bakom masken
Allt kan inte vara utsökt

Långsamt tynar fasaden bort
Sprickor syns mer och mer
Lyckan blev alltför kort