En gång var jag pilot. Det är jag inte längre. Nu är jag mer för baksäteskörning, champagne och gamla tofflor. Men mest grunnar jag över väderstreck och gamla kartor.  Det blir så när man format nio par järnskor och packat sin kånk.

Stänkskärmarna skrapar av tyngden, skrattet och den galenskap som infinner sig när man ändrar kurs i ett blåbärsris.

Och allt är gott. Jag känner det i fingertopparna. Jag hör det i skyttegravens djupa klang av missmod. Och jag vet det. När grodorna raserar mina mönster.