Dandyns självmedvetet egocentriska
karaktär som noga veta vad han vill
med intuitiv kännedom om vad som
identifierar och utmärker hans 
personlighet,med smak för konst,
litteratur, musik,kvinnor,mat,dryck,
färg,arkitektur,möblemang,klädes-
mode,skick och fason,vett o etikett,
är han i allt sin egen skapares avbild
i vars värld han själv formar.

Han underkastar sig hellre svälta
veckovis, än avstå införskaffandet
av en rock eller ett par skor,
som för stunden blivit föremål
för hans beundran.

Den narcissistiskt egocentriske
Dandyn vill inget mer än att leva
och dö med stil och gärna som
martyr för sin otillräcklighet.

Dandyn äga därtill en förfinat
kulturell retorik,som inte gör sig
begriplig med vem som helst.

Det sociala beteendet ( om  man
kan tala  om sådant när det gäller
Dandys ) är väl lämpad på scen,
som de i sin grandiosa elegans
alltid ser ut som om de går på lina.

En för oss ganska obetydlig fläck
på kavajen,
blir för Dandyn en katastrof,
som lätt leder in i en dekadensens
melankoli,
om den inte går att få bort på ett
ögonblick.

Denna  dygd av egensinnighet,
bygga på en moralisk karaktärs-
fasthet vars narcissistiska ego
är viljan till individualismens 
originalitet, 
där skuggan är en spegel.

*