Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Utkast som har skräpat och glömts bort sedan april.


Vinter17 (utkast 3)

Jag hade inte hört från dig på
år och dar tills det blev vinter
och vinden bar med sig ditt
sista andetag.

När klockan tickar tillbaka så
ser jag oss som barn och solen
skiner oavsett väder bara om
du ler.

Utanför min dörr irrar folk
omkring när någon påstår
sig ha fångat och förevigat en
vårvind på bild.

En annan säger att jorden gör
piruetter och om vi fryser kan
vi röra oss några meter närmare
solen och sommaren.

Förstår de inte, eller vill de inte
inse att våren skola ej göra
debut, att knoppar som brister
är ett minne blott nu?

Vinden släckte solen likt ett ljus
som blåstes ut som första blosset
på skolgården vi växte ur, här är
vintern utan slut.





Fri vers av Systertusen
Läst 273 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-06-19 10:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Systertusen