En sorts personlighet har den
som ofta beskrivits
i en mängd gestalter och gestaltningar.

En sorts 'obegriplig', som 'oförklarlig'
och 'ogripbar' människa som ibland tagits för 'arbetsskygg',
'tillbakadragen', 'blyg' eller i det stora hela 'andefattig'.
Utan spår av framåtanda och 'driv'.

En person som passar
till litet av varje ändå, märkligt nog.
En sorts hjälpreda eller luffare.

En person som 'uppehåller sig' på en plats
och verkar ständigt jaga från plats till plats,
som orolig och föga villig
att 'ordna in sig i ledet', i samhället.

Säkert har vi det alla i oss.
Bara att jaget väljer massan
och dess möjliga anonymitet.

Hyggligt följande regler och lagar,
skrivna som oskrivna.
Människor som 'otillräckligt' verkar vilja delta.

De som passar som mobbade, utfrysta eller hunsade.
Du ser, de har en roll att spela, ändå.
Ibland händer det att någon förändrar sig.

Växer eller sjunker ihop.
Förändras från liten och svag till 'betydelsefull'.
Byter kanske plats så en stark kraft
blir 'liten och svag'.

Människan är litet märklig på olika sätt.
En sorts talande och tänkande djur.
Med närhet till att visa upp djurets olika roll och skepnad.
Kanske är det där sagor och berättare spelar roll.

Vet att tala om historien och historia.
Så var det 'förr'.
Nu är det som sedan skall bli 'förr'.
I framtiden skall det hända saker.

Men även det skall bli ett 'nu', för att sedan bli ett 'förr'.
Rännil, Bäck, strömdrag,
å, sjö eller hav och tidvatten.

Den obegripligt late tar i, hugger i, ibland.
Mera i delar av och som
'osmidigt' och 'valhänt'.

Men vissa saker
verkar den människan kunna nästan 'för bra'.
Är inte det obegripligt, säg?
Den är det något konstigt med.

Bäst att ta det osäkra för det säkra.
Rädslan och dumheten
får grepp om visheten ibland.
Men 'får det gå får det gå'.

Många sagor handlar om just det.
H. C. Andersen kanske visste något.
Men innerst inne vet vi väl 'alla' det?

Att masshysteri kan bryta ut,
liksom verklig panik.
Stilla i båten, så den inte välter.

Det en kan undra över ibland kan vara om ansvar.
Bör en hänga den som står bredvid och ser på?
Hur 'skyldig' och möjligt 'medskyldig' är den?

Kanske vill de inte 'ta parti'.
För tänk om det blir 'fel val'?
Är den som ser ut över klippor och hav, mer 'värd',
om den sitter som försjunken i 'djupa tankar'.
Än den som bara sitter och 'ser livet passera revy'?

Ibland är jag den som spelar med,
går min egen väg eller rycks med i skeendet.
Om de som sköt vilt och glatt ned
'oskyldiga' i olika 'krig' och andra 'kaotiska händelser',
om de trodde sig gå fria och sköt just i 'god tro'.

Skulle de betett sig 'mera gott', om de trott sig stå under ansvar?
En del människor 'tar tillfället i akt'.
Om ingen säger till dem.
Om någon säger 'ifrån',
finns det de vilka verkar lyssna.

En del medel verkar trubba av känslan av ansvar.
Var börjar ansvaret?
Vid första draget på tobaken eller
första klunken ur glaset?

Hur kommer det sig att en del barn
verkar bete sig ibland som barn
och ibland som vuxna?

Hur kommer det sig att vuxna ibland
beter sig som vuxna
och ibland som barn?

Du har väl någon sorts ansvar i alla fall?
Har du inte?
Då är det väl redan 'anarki'?

Skillnaden mellan anarki och hygglig ordning,
brukar vara att vid anarki
kommer samhället gå 'tillbaka' en smula.
Som efter tredje världskriget ungefär.

Då det återstår en tänkt spillra av mänskligheten
och du finner att både du
och katten eller hunden
får dela med sig av livet till 'naturen'.

Du kan inte längre släntra iväg till butiken,
för den står i ruiner.
Hela samhället är en enda stor sophög då.

Det är den redan idag?
Jo, men då så.
Vad gör det då om 'det är färdigt', i morgon dag?

Du vill vad då?
Jag hör så illa nu för tiden.
Måste vara måsarna som skriker.
Skrattar de?
Skrattmåsar, då.