Det satt en flicka i en trappa av sten i ett äldre hus. Du vet ett som byggdes för en hundra år sedan eller så. Det har svängda trappor i sten. En trång skramlande liten hiss och säkert en sex eller sju våningar högt minst. Hon satt där och liksom kröp ihop och försökte göra sig än mindre 'till besvär'. Då dök ett gammalt citat upp i huvudet. 'Jag är vän med vilse och vilse är vän med mig'.