Stugan var tom
de sista orden
hängde bakom gardinens
vita bomullstrådar

Jag kunde inte ta bort dem
lägga dem i kartongen med rosa bomull
De skulle alltid vänta därinne
bakom gardinen

Sörjande att blivit sagda
inte kunna ta sig ut i den blå luften
känna sig fria och osagda
leta sig ut på ängen för att försvinna

Kvar fanns jag
med torra förstummade ögon
utanför på den gruslagda gången
där vildvuxna ringblommor i gräset
vajade sakta i värmen