Morgonen var kall. Frosten gav bilrutorna en mjölkvit hinna. Maken hade förtänksamt nog satt på motorvärmaren. Han skulle åka till en stuga vi hyr ut över sommaren. Hyresgästen hade klagat på att kylskåpets frysfack inte fungerade. Och nu skulle han hämta en plastflaska han fyllt med vatten och lagt i frysfacket föregående dag. För att se om det verkligen var trasigt.

När han åkt iväg, tittar jag ut genom köksfönstret. Sladden till motorvärmaren ligger som en svart lång orm på uppfarten. Nu ska han få, när han kommer tillbaka, tänker jag skadeglatt. Jag har också lyckats med den bravaden några gånger. Och fått skäll, för att jag inte tänkt mig för. Barnbarnet, sju år, informeras om vad som hänt.

När maken kommer tillbaka öppnar jag sovrumsfönstret på glänt och undrar varför han inte dragit ur sladden innan han åkte. Jag ser glad ut. Men det gör inte han. Jag stänger fönstret. Böjer mig ner vid sidan av fönstret för att ta något i min väska. Och slår huvudet i en gammal tavla med tjock träram. Den är tung. Efter att ha slagit mig i huvudet, ramlar tavlan ner på tårna på höger fot. Den foten jag har en halluxvalgus-knöl på.

Barnbarnet tittar intresserat på medan jag håller handen på bulan i huvudet. Den  börjar anta en ansenlig storlek. Samtidigt hoppar jag runt på ett ben. Och ojar mig. Och skrattar. Ja, man kan ju inte annat. Tavlan ligger på golvet. Snöre och skruvar, som tavlan hängt i ligger i en hög bredvid.

Maken, som nu åtgärdat sladden till motorvärmaren, kommer in. Håller den frusna plastflaskan i näven. Frysfacket var det tydligen inte något fel på. Det var ju bra.

• Hit med flaskan, hojtar jag.

Maken ser undrande ut. Barnbarnet förklarar läget. Att farmor slagit huvudet i en tavla. Och fått en stor bula. Anar jag en viss maskerad skadeglädje hos maken? Nåja, han kilar ut i garaget efter nya skruvar och ett snöre. Sedan fixar han ny tavelupphängning.

Barnbarnet följer skeendet med stort intresse. Ögonen far mellan makens reparationsbestyr och mig. Hur jag springer runt på ett ben och håller isflaskan över bulan. Som faktiskt har börjat krympa lite.

Tur att det inte gick hål i huvudet, så det blev akuten nästa, tänker jag. Förra gången blev det svart sytråd i ena ögonbrynet och två rejäla blåklockor. Allas blickar talade sitt egna språk. Misshandel! Fast det inte var det.

Slutet gott allting gott! Sladden till motorvärmaren fixad. Tavlan upphängd på sin plats. Och en stärkande kopp kaffe med karlspaderbulle.