Den som känner mig har nog den senast tiden mött en paradox. Att #metoo-kampanjen tycks lämna mig tämligen kall. Trots att ämnet borde göra tvärtom. Och det stämmer.

Men det är inte bara för att jag är innerligt trött på värdelösa kampanjer som kräver mer energi än vad de ger resultat. Handhjärtan och armband och ändlösa fackelmanifestationer tror jag har sina syften. Gemenskapen och den näst intill religiösa känslan av mänsklig värme och samhörighet är inte att förakta. Men ur resultatsynpunkt är jag innerligt trött på dem. Utöver ovan nämnda har de inte gett ett dyft. Mina förhoppningar om denna senaste FB-kampanj är därför otroligt låga. Om vi nu inte gör något vettigare av dem. Och riktningen hitills ser inte ut att leda dithän. En sysselsättning för pöbeln – så de får skriva och skrika av sig – och därmed lämna våra matkhavare ifred. När de istället unisont borde kräva rätt. Så klart och enkelt. Lag och rätt.

Nu anser jag att vi har rätt så bra lagstifning i Sverige. Det är dess uppföljning jag tycker stinker. Och har gjort så ett bra tag. Lag utan rättskipning är ingen lag. Det går ganska snabbt från ska och måste till bör – och knappt det. Vi rekommenderar. Och ett lands lagar bygger på trovärdighet. Att landets medborgare uppfattar dem som relevanta är ju naturligtvis självklart. Men lika självklart är att landets medborgare uppfattar att de upprätthålls. Då och först då anser medborgaren att det är lönt att anmäla. Att vända sig till sin stat för rättvisa och upprättelse.

Att rättsapparaten upplevs som rättssäker och smidig är också de två faktorer väl värda att nämnas. Det får inte innebära alltför stor uppoffring för medborgaren att ge sig in i rättskarusellen och processen måste upplevas som meningsfull. Jag får medge att jag även på dessa områden anser att det stinker idag. Därav få anmälningar med gott resultat. Min slutsats.

Innebär det att jag inte står med alla de berättelser och livsöden som kommit i dagen i och med metoo? Självklart gör jag det. De skulle göra mig rasande om jag bara tillät mig detta. Med det tänker jag inte. Av flera skäl. Men det viktigaste är att jag vill sätta punkt nu. Punkt för en verksamhet som har fått pågå alldeles för länge. Men den sträcker sig ut ett steg till – även om den också innefattar metoo. Punkt för laglöshet och rättslöshet. Och jag vill inte att någon ideologi eller partipolitisk linje ska vinna lite billiga poäng på resan. Det innefattar även punkt för omoral och normupplösning. Gränslöshetens beteende – och dess konsekvenser. Och den riktar sig inte bara till kvinnor. Den riktar sig till vår mänsklighet.

Låt mig tillägga och påminna om att vi alla behöver hjälp att finna, hålla oss till och åter finna tillbaka till denna vår mänsklighet gång på gång i vår kamp mellan ont och gott. Kosmisk såväl som intern. Och jag hoppas att det fortfarande finns någon som tror på gott och ont – även om de kanske inte skulle ta samma steg som jag och prata om Gud och djävul.

För ytterst sätt handlar det varken om patriarkala strukturer, politisk färg eller hur potttränad du blev som barn. Det handlar om att det finns två poler – och en mänsklighet däremellan. Det handlar om val. Det handlar om allas våra liv.

Oavsett kön, ålder, etnicitet, kulturell bakgrund, socioekonomiska faktorer så har jag i alla fall funnit att det finns två slags människor. Förövare och offer. Detta kompliceras av att samma människa dessutom kan vara både ock. Och de enda två parametrar som kan sätta gränserna i samhället är lag och rätt. Inte stolthet och fördom. Inte förnuft och känsla. Även om dessa är viktiga att förhålla sig till.

Ett offer som blir förövrare är det synd om – men lagen måste tillämpas, inte för att straffa, utan för att förhindra att nya offer skapas – som blir nya förövrare. Rätten med sina normer och med sin moral undervisar medborgaren i hur denna bör agera i vissa fall och hur medborgaren måste agera (eller inte agera) i vissa fall. Och lagen talar om vad staten ska göra om medborgaren inte sköter detta. Ett samhällskontrakt livsviktigt att det upprätthålls. Därav mitt humantoo.

Nu till några självklarheter:

En människa har rätt till sin integritet på alla plan som omfattas av devisen att inte skada sin medmänniska eller dennes egendom. Den som bryter denna bryter mot lagen. Oavsett maktställning gentemot sitt offer. Ju mer maktställning gentemot sitt offer ju grövre må brottet anses. Om inte alltid i lagstiftning, på grund av likavärdesprincipen, så definitivt i samhällets ögon. Den rik som utnyttjar fattigs ställning må anses moraliskt låg. Den stark som utnyttja svags ställning likaså. Detsamma gäller förhållanden som berör social status, frisk vs sjuk, vacker vs oattraktiv, berömd vs okänd, socialt stark vs utslagen etc.

Den moraliska grundpelare av att inte av oaktsamhet, av bekvämlighets skäl eller för slem vinning skull i onödan skada sin med-borgare må läras ut i tidig ålder och uppmuntras ur ett livslångt perspektiv – samt fördömmas av omgivning om så sker. Den omfattar människan i sin helhet till ande, själ och kropp – från befruktning till dödsbädd och må speciellt gälla i de skeden av livet då vi må anses vara som skörast.

Därav hoppas jag slippa se – eller åtminstone få glädjas av att se en minskning inom följande.

Maktmänniskor (läs in pengar, social status, utseende, titel i samhälle eller på arbetsplats etc.) som utnyttja sin ställning för att:
- kladda på andra människor i sexuellt syfte.
- slå ner andra människor på krogen, i staden eller i övriga samhället i syfte att skapa status, fruktan eller vinning
- använda andra människor och deras känslor som rekreation för egen självupphöjelse eller självuppfyllelse
- manipulera andra människors godtrogenhet för att skaffa sig själv fördelar
- använda förälskelse som ett vapen för att åsamka andra människor skada eller ekonomiska fördelar
- ekonomiska medel för att utöva påtryckningar på andra människor för att skaffa sig äktenskapliga fördelar
- genom social status utöva påtryckningar i syfte att inge fruktan i andra människor för att främja sin egen ideologi
- spela ut andra människor mot varandra för egen vinning eller förströelse
- förtala, ärekränka eller stigmatisera andra människor i syfte att vinna fördelar eller tysta opposition
- via sin hudfärg åberopa ras i syfte att vinna fördelar och sympatier eller trycka ner andra människor
- via sitt kön vinna fördelar eller trycka ner andra människor

Ja, listan kan göras lång.
Kanske det är dags att sluta kasta pajer
och börja återvinna

...vår mänsklighet