Egentligen min historia
Min mamma födde sju barn
åtta eller nio har jag hört
Starka vindar
För mig
orkanvindar
Förde bort mig
Men det var inte jag
som blåste bort
det var lusten
jag hade
när jag var vaken
Vem ska skjuta
moralbehov
du ska inte döda
I vårt garage
var det kallt
men "ordet"
sa mamma alltid
ordet
Guds ord
Du behöver bara läsa en bok
sa hon
Ilskabehov
Helvetes flugor
på smörgåsen
fattar ingenting
ur ordet
I begynnelsen var det...
sa mamma också
Hon var nog klok ändå
den mamman
Men i boken
växten inte bladen
Orden dog med mig
slog mig
bedrog mig
dom drog mig
till alkohol
för varje ord jag skrek
f ö r s a a t a n s s k u l l
ge mig plats
Såg inga kloka
vande mig
Vilsen och rädd
lust att göra
allting fel
Alla fel blev rätt
Där går felet..
sa folket i byn
hon som bara är med killar
hon som skriker
och gråter
och stjäl
och visslar
-sån kan man väl inte vara
sa dom
Men jag är stor nu
och vindarna kan dra
Min pappa var tung
men snäll
ja det var han
Han slutade andas
när han sjöng psalmer
för spritluktens skull
Hans bror hängde sig
Pappa var religiös
för mammas skull
som inte vek sig för ordet
Men vad skulle jag med
allting till...
det hände så mycket
och jag var rädd för boken
Pappa och hans soldater
var så tunga
jag kunde inte skrika då
Liten rädd och naken
hittade mamma mig
i en vit tvättkorg
i diket
där blommorna var som vackrast
-något har hänt dig mitt barn
dina ögon är döda
sa hon
Senare sa hon
-kom ihåg att
detta har aldrig hänt
Hon var nog snäll
den mamman
hon fick mig att glömma
det värsta
När jag blev tonåring
försökte jag ta mitt liv
hon sa att jag
hade fått nervproblem
Jag rymde till Stockholm
och blev vuxen där
Kom in på en bana som
jag inte visste något om
men där jag kände
att jag äntligen kommit hem
jag vågade existera
visa mina känslor
som jag inte visste
att jag hade
Här hade jag hittat
de stora ledarna
i huvudstaden
de som hade koll
och var inne
Jag ramlade i deras famn
Och när jag kommit in i gruppen
kände jag mig trygg och varm
säker och glad
Jag ville aldrig skiljas
Vi blev som en familj
som kunde prata om allt
De stora ledarna var
de som bjöd på
bästa tilliten
välkomnandet
känslorna och värmen
de kallades för gruppterapeuter
Hon var nog snäll
min mamma
Jag blev
i trygghetens stad
Idag har de stora
gröna bladen skymtat
blommor
när jag grävt upp
gammal jord
Jag kände inte igen dom
för dom hade blivit vackra