Vad var koden nu igen,
dörren var trög, men den går igen av sig själv.
Fullt med kläder överallt, facken med namn fulla med grejor
, skor och stövlar i överflöd.
Tittar i Annas fack, jaså hon har nallen med ,bäst att ta med den hem,
stoppar ner den i hennes bamse ryggsäck för att inte glömma.
Hittar de blå skoskydden på en hylla , en låda för använda en för oanvända.
Kollar några av de använda, varför ta nytt varje gång de använda ser ju bra ut.
En vinglande korridor med fullt av färgglada teckningar på väggarna med namnen skrivet nertill ,en del skrivet av fröknarna en del med spretiga bokstäver, hittar lilla Annas teckning ,en ängel med röda lockar.
Anna med stora spretiga bokstäver står det nederst.
Hittar in i rummet som dom håller till i,det finns många små rum på dagiset.
Anna, din morfar är här för att hämta dig ropar dagisfröken,
har det gått bra idag? jättebra vi har haft en utflykt till parken, va kul.
En liten tjej tränger sig fram, hej vad heter du , jag heter Sara ,är du Annas morfar? skall du hämta Anna? min mamma kommer snart.
Nu kommer Anna springande , rödkindad och lite svettig, kom morfar skall jag visa dig.
Kontrasten mellan Anna och Sara är stor, Anna med sitt ljusa blonda lockiga hår och blå ögon och Sara med sitt korpsvarta hår och stora bruna ögon ? dom är otroligt söta.
Anna sträcker upp sin lilla hand och släpar ivrigt iväg med mig till det andra rummet, det är fullt av leksaker på golvet får peta undan dom med foten , längst in i hörnet är det koja av några täcken över stolarna,hon släpper min hand och kryper in, kom morfar du måste se, jag böjer mig ner och kikar in, där är en liten spis några kärl och tallrikar av röd plast, skall vi koka morfar, nej kom nu , vi kan koka när vi kommer hem,
lite motvilligt kommer hon ut, vad skall vi koka morfar.
Vi skall koka pasta och choklad , jaa choklad säger hon och skiner upp.
Hej då, nu går vi ropar jag till fröken, hon vinkar hej då.
Som tur är är det inga andra barn i farstun, det kan bli stökigt ,föräldrarna vill snabbt hem, ungarna har inte det minsta bråttom.
Anna och jag har gott om tid, hon kan ta på sig alldeles själv, måste bara hjälpa till med blixtlåset, vet du hur dina stövlar ser ut? efter stund kommer Anna med sina röda stövlar, här är dom.
Jag hade aldrig hittat dom.
Vad duktig du är, Anna skiner upp som en sol, jag ger henne en stor kram.
Klockan är bara 3 ,mamma kommer inte hem förren vid 6 tiden ,så vi har all tid i världen.