I den stilla staden, där nattens skuggor vandrar,
går jag ensam längs de öde gränderna,
där tystnaden är en vän och sorgen en bekant,
och stjärnorna glittrar som små trösterika ljus.

I varje gatlykta dansar mina tankar,
som fångade fjärilar i den mörka natten,
och varje husfasad bär på historier av förlorade drömmar,
som svävar mellan verklighet och illusion.

På trottoarernas stenar hör jag stadens hjärtslag,
ett sakta dunkande i harmoni med mina egna,
och i mitt bröst bultar en längtan efter något mer,
något som flyger högre än de gråa molnen.

Men ändå står jag här, med tiden som en tågstation,
där mina ögon reser mot horisontens avlägsna land,
och min själ sjunger en melodi av längtan och hopp,
i den stilla staden där jag vandrar på min ensamma stig.