Mitt i allt
och ingenting
där havererade
självbilder håller kvar
sina lämningar

avklädd inpå
det benvita

drabbar mig
tomhetens
vassa metallstråle
av död uppgivenhet
isolering

alla färger grånar i grått
alla korridorer smalnar
till ogenomtränglighet

det kallar jag bön
jag formar mina
händer och läppar

dricker
ur källan