”Potatisnäsa” är en novell skriven av Cecilia Davidsson.
Denna novell är i grunden fokuserad på utseendet. Huvudpersonen är Jenny och novellen är skriven ur hennes perspektiv.
I början av novellen beskrivs en kvinna vid namnet Ritva: ”Ritva har den vita kläningen, den nästan genomskinliga med broderade blommor och fransar nedtill, vit baddräkt under det vita, guldkedjan runt halsen; guld mot gyllene hud, guld i hår: en drottning.”
Davidsson har beskrivet Ritvas utseende som om hon är kungligt vacker genom att ge henne en vit klänning, guldkedja och röda läpparna. Ritvas utseende har mycket gemensamt med de grekiska gudinnorna i antiken.
Efter det börjar Ritva prata med någon och det är då författaren visar att huvudpersonen är Jenny, en tonårsflicka som bor i samma ort. Vi får reda på att Jenny blir mobbad men också tycker illa om sig själv ”de hänger runt henne, hindrar henne att komma fram på cykeln, kallar henne saker”. Jag tror att Jenny gör Ritva felfri för att fly från verkligheten på grund av allt negativ hon får i skolan men också hemma. Jenny och hennes mor beskrivs likadant och Jenny vill inte bli påmind om sin mor för att hon tycker illa om henne.
Planteringarna i berättelsen är när Ritva säger kommentarer om Jenny tex ”du skulle vara riktigt söt om du bantade”.
Vändpunkten är när Ritva börjar berätta om sina åsikter om Jennys utseende till sin man över ett telefonsamtal: ”Verkligen inte drottninglikt”. Det är också då Jenny förstår att hon har förskönat och gjort Ritva felfri. Jenny har varit i buskarna under hela samtalet och jag får en känsla av att Jenny inte kan styra sig själv när hon dödar Ritva eftersom vi får läsa vad som pågår inom henne, t.ex. ”Potatisnäsa? Jenny sätter handen för näsan: ingen har sagt förut att den ser ut som en potatis! Allt har hon fått höra utom just det: gristryne, bröstfia, tjocksmock”. Strax därefter övergår Jenny till handling och hon reser sig för att slå ihjäl Ritva med en sten och på vägen till henne tänker hon: ”Inget anar hon, inget fattar hon!”
Eftersom Ritva inte dör direkt utan skriker så reagerar Jenny: ”Håll käften! Skriker Jenny och sätter händerna för öronen. Håll käften, Håll käften!”