Månen hade ofta betraktat
det rofyllt sovande barnet,
och utvalt det.

Född med en månskära
i ena ögat och solförmörk-
else i det andra,
och därtill ett skrik, en gråt,
och ett skratt,
som fastnat i halsen,
blev det aldrig
som de andra barnen,
som i ett högre syfte ämnad,
skulle se det andra inte ser.

~