~~*~~
Ohh…
Solljus min älskade Kära…
låt mig vara Din skuggvinges
smek
Din transparenta tvillingsjäl
Ditt hjärtas serenad
på min taggströdda vandringsstig
med korpprydd stav
av svart ebenholtsträ
här bland Jordelivets strid
larm och rök
tills jag en dag friges från Varats
stoftsky
blir en Andens virvlande våg
på oändlighetens glittrande hav
väckt ur mina heta drömmars
grav
Jag gungades in i ett gyllene
Kosmiskt moln av solcorona
där min älskade räckte mig
sin flammande hand
hon föddes fjärran i Universum
bland små soleldar av fusionsenergi
där vi alla en gång var Ett
sändes åter till Jorden
för att lära oss
vad äkta Kärlek
och sann Visdom är…
Mina segel…
sväller till ett svanskepp av ömhet
seglar alla världshaven kring
med solen som fyller seglen
fyller Din inre katedral med lek och spring
jag behöver inte längre vänta på min
Jordiska vän
på Kärlek på stranden av vildhallonsnår
den är bara vår i en Evig underbar Vår
bara Din o Min
Käraste...
Lotsa Din gyllene gondol
mot vårt överjordiska mål
där fixstjärnor pulserar
med magiskt skimrande sken
med Evigt Dagljus
där timmen aldrig blir sen
Åhhh…
Du Helgade Helios
mina tankars gud och brud
skapad av Alltets Gudomlige Mästare
min tankesnäcka viskar ohörbara frågor
till Ditt hjärtas flammande portal
kom...
bränn ner min vardagsgråa aska
av lågan bländvit ren
i svarta marmorsarkofagen
till tusenårig rödutsirad rosendröm
och sömn
tills Himlakyssen väcker mig
vid gryningsdaggens smaragdaura
till Evigt Kärleksljus med Dig
i Kosmos oändliga gnistrande
stjärnarkipelag…
mitt Allt
SOLEN
i nollpunktsbältets
mitt
JAG
DU
VI…
~~*~~
© Bo Himmelsbåge
Egen bild: ”Soluppgång ur Havet”
vid Bjärekusten, Segelstorp,
nordvästra Skåne, febr. 2018.