alla blir vi äldre

någon dag

plötsligt

från ena da'n till den andra

utan att vi märkt något

men i sinnet 

och i minnet

vi inte lämnat

barndomslandet

ej heller ungdomens vilda tid

alla åren som förälder

med oro för de egna barnen

som växer upp och blir myndiga

och inte ens när de är vuxna

slutar oroa sig för dem

och barnbarnen

vilken framtid går de till mötes?

finns jag då....?