Det kommer smygande, sakta, sakta.
Jobbigt att ta ett djupt andetag.

Lugn, lugn, det går över…
Ingen panik!

Dra in lite mer luft
Lite mer
Lite mer
Och mer

Det går ju inte!
Nån har dragit åt remmen runt bröstet
Igen.

Rätar på mej, rak i ryggen.
Då kanske luften slipper ner.

Drar in igen, och igen, och igen
Det pirrar i läpparna, pirret kryper ner i händerna och fötterna.

Nu vet jag att jag hyperventilerat.
Igen.

Jag vet att jag inte ska dö,
Jag vet att egentligen får jag ju luft
men vad hjälper det?
Inte känner jag luften i mina lungor ändå!

Till sist lägger sig paniken,
Min älskling masserar min rygg och talar lugnande

Äntligen släpper det.
Tack gode Gud!

Men jag fattar inte vad som hänt.