Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till melodin i rockoperan 'Jesus christ s u p e r s t a r' (surfplattan godkänner inte ordet utan vill hela tiden ändra ordet till superstat. Därav särskrivningen. Har gärna melodi till meningar i huvudet...


Hågkomster, ungefär







(Precis när...
Precis när..
Jag skall till...
Att spela ut...
Mitt bästa kort...
Ringer den jävla te-le-fon, e e e e n...)

'That's the thing, what is happening...'

Fick Tony en hel jäkla opera i huvudet,
som en säck sand eller så.
Det gav honom en härdsmälta i hela sig.
Som att plötsligt bli kär.
Det lustiga med Tony, är att när kärl-leken tar sin begynnelse, är det som att solen plötsligt skiner, efter dagar av blåst, nederbörd och mulen himmel. Förutom att det är en väldigt jag-upplevelse.
(Hade tänkt skriva i g, ihop, men surfplattan vill ha det till IG, som i 'icke godkänd'. En får finna sig i svårigheter. Som i j a g - i g)
En högst personlig upplevelse.
Tony, i varje fall, har ibland vad som kan tolkas som 'personliga upplevelser'. Trots att det 'drabbar', de flesta. Som att bli överraskad, exempelvis. (Dags att äta hemgjord vegetarisk lasagne, vilket i sig är en omöjlighet, eftersom den innehåller mjölk... Men fyllningen består av rivna morötter, paprikabitar och skuren lök, som fått steka under lock, sjuda i mjölk och vatten, samt skära sig i ugnen. När mjölk skär sig, delar den vätskan upp sig i vatten och korn av ren 'vita'. Någonting med fysikens lagar.)
Inte för att en människa som Tony bryr sig. Nej, just det. Att bli kär är som... Meningslöst att beskriva egentligen. Som att beskriva färg för en blind. De som 'varit med', tror sig veta. Och de som har det kvar att uppleva. Lyckliga de. Tony går 'upp i limningen'. Men fogar sig i sitt öde. Om det är besvarat är 'allt väl'. Annars är det som att vara övertygad om att förlisningen är nära. Bara att hemmalaget förlorade med noll mot hundra. Grrrrrr. Ja, du vet ju. Här har en som Tony 'satsat allt', och så blir det noll och intet. Litet som en ballong, bara fler än en. Vilka spricker, poff! Ibland gör det ont att dra sig till minnes. Skymfen, skammen. Drömmen som var lik en vägg av glas, i mörker, kras. Rör på huvudet nu, ryck på axlarna nu. Äh, gå och ät, vet jag.

Orsaken är förstås enkel. Förklaringen alltså. Frestelsen blev personen övermäktig. Därför hörs orden 'Det var som att det inte var jag. Plötsligt var det som om någon annan tog över och styrde handlingen'. Frestelsen var just sådan och slumpen spelade in. Hade det varit planerat i förväg, hade det räknats som 'ofog' eller 'brottlighet'.

Du har varit på auktion och klätt dig fint. Plötsligt ropat in saker du inte kan betala. När de menar pengar, tänker du sandkorn på stranden, i öknen.
'Tjugoåtta miljoner...' Pund, förstås.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 288 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-04-10 15:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP