\"Saknar du aldrig vår ungdom?\"

Jag vände sakta på min tanke
mötte minnet med ett leende
och svarade:

\"Nej, jag har det ju här\"
samtidigt som jag kupade min hand
kring vårt minne

Min bror fortsatte

\"Det värsta är att jag
börjar känna mig
så förbannat gammal!

Det känns
som man har livet
bakom sig.\"

Jag stängde mina ögon
så jag kunde se bättre
och svarade lugnt

\"Jag ser det inte
så - jag ser
det som att jag har
lyckats med
att samla på mig

något fantastiskt

och att jag kan,
förhoppningsvis,
ge något liknande
till mina barn\"

Det var vad jag och min bror
sa till varandra
innan vi skiljde våra dagar åt

och mötte morgondagen