Poeten
satt i smeten
hade ont
i örontrumpeten
blev aldrig färdig
slav under plikten
hade grava problem med vikten
hans mage var förfärlig
hur han än slet
vid skrivbord
och pulpet
hur han än undvek
kalas och julbord
blev han ordrikt fet
han växte som en svamp
genom fontanellen
kände sig som Donald Trump
yr i kantarellen
beställde in ett stort
glas sockerjuice
drog igång en
öronbedövande
örontrumpetsblues
för alla behövande
som var lika stark
och söt i smaken den
gav en kick
en kraftig spark
i baken
kände sig rätt kvick och vaken nu
hamnade handlöst
tillbaka in i dikten
tog en syrlig äpplekaka
tuggade nervöst
struntade i takten
och i hjärtsvikten
klockan var nu redan sju
men var är själva diktidén
skrek han ut
var har jag lagt den
har den gått till slakten
på ingen tid och en minut
kvällen har blitt sen
och jag är fast i Flen
jag står inte ut
har förlorat översikten
men loggan har jag funnit
och viktigast är själva dikten
sa poeten
knappast en diskret en
om så hela Flen har brunnit
och jag som poet
är het
och helt färdig
så är jag i alla fall
"märkvärdig"