DrömvandringEn natt gick jag vilse i en dröm. Förgäves letade jag alltmer desperat efter stigen mot uppvaknande. Jag vandrade i skogar, på snöklädda bergstoppar och över vidder av glas och månsken. Jag frågade alla jag mötte efter vägen men ingen kunde svara. Några kunde inte ens tala. Uppgiven satte jag mig i skuggan av ett ensamt träd som reste sig mitt i öknen. Jag grät och mina tårar blev en flod som slingrade sig genom det torra landskapet. Växter började spira. Snart satt jag i en enorm blomsteräng. Återigen började jag gå men för varje steg jämrade sig blommorna under mina fötter. I ren förskräckelse frammanade jag ett par vingar och steg upp mot skyn. Fylld av lycka red jag på vindarna. Molndrakar virvlade runt mig och nedanför mig såg jag årstider skifta. Längtan efter mitt vakna liv suddades ut. Jag var ett med luften och vinden men gradvis började något att kännas fel. Lättheten i flygandet avtog tills varje vingslag var en ansträngning. Jag tvingades landa på en mörkgrå slätt som sträckte sig mot en lika mörkgrå himmel. Så fort jag nuddade marken försvann mina vingar som om de aldrig varit där. Jag började gå men mina steg blev allt långsammare och till slut rörde jag mig inte alls.
Prosa
(Kortnovell)
av
Pia S
Läst 398 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2018-06-14 21:27
|
Nästa text
Föregående Pia S
Senast publicerade
Oförbätterliga Obemärkt För sent Avsked Drömvandring Språnget Utan kompass Ljusglimt Se alla |