Jag passar på att smyga ut i trädgården innan middagen är klar.
Tefastan har pågått i knappt 20 timmar, och jag är redan skör och vankelmodig.
Fyra dygn, är det ens möjligt att överleva fyra dygn på bara te och vatten?
”Hur enkelt som helst”, påstod kvinnan med fastarbloggen, och alla hennes följare höll med.
Jag borde nog researchat mer innan jag satte igång med det här.
Jag börjar gräva i rabatten borta vid häcken. Nu ska rododendronbuskarna ta mig tusan ner i jorden.
Jag gräver hätskt, försöker slå bort tankarna på lax i ugn, och på den unkna doften av koffeinfritt te som verkar ha fastnat i kläderna.
Jag ropar, vill att hon ska se att hennes födelsedagspresent äntligen är på plats.
Hon kommer ut och tittar en stund.
”Man märker nu att häcken här bredvid behöver klippas”.
Jag vill påpeka att vi kanske kan njuta av det här avslutade projektet innan vi börjar planera nästa.
Vi står där en stund sida vid sida, armbåge mot axel, och betraktar våra små buskar.
”Bra gjort älskling - nu blir det glass!”
Hon går tillbaka in.
Jag står kvar en stund, väntar tills hon är utom synhåll innan jag smyger bort till garaget och hämtar elsaxen.
Den där häcken behöver verkligen klippas.