Det är inte det, det är bortanför

tiden

det lilla här, jag fattar att jag är obegriplig

(Hur skriver man om det?)

Det handlar om

Hjärtat (= är begärets organ ( det sväller, blir svagt osv, som könet); som sådant hålls det fast och förtrollas på Fantasibildens område. Vad ska omvärlden, och den andre, göra med mitt begär? Det är den oro där alla hjärtans rörelser, alla "hjärteproblem" löper samman... ( Ur: Kärlekens samtal, av Roland Barthes)

Befängd som tidbestämd, lägger jag min hand om, vid din

löper över, din kropp i , Är din

vet, om, att inte.

(Det gör mig, ändå, till någon)

Jag har inga andra ord.

Rörelsen i ljuset, når det, jag inte (längre)

trodde, var möjligt

att vara vaken eller i det möjliga. Att beskriva det:

Du är 

ormen, du är ljudet

av det tidlösa

kraften i

 är orden

doften av nu, sandelträ, kraften av när mina ord, snubblar

och leker

- Hallå, skriv mig inte på näsan!

skrattet, tonen : som 

när du vaken

liknar en spegel, liksom utanför

- Jag kan verkligen inte