Visste inte
att mitt handikapp
var så tungt

utan tabletter
står jag mig
slätt

det står skrivet
i stål

fastnar med foten
klistrad i golvet

med största
möjliga kraftuttag
darrande baxa kroppen
upp ur soffan
efter flera fruktlösa
försök

äntligen uppe
faller överkroppen fram
som svenska flaggan
på rymmen

medan det smärtar
i ben och rygg
slarvigt upphängda
på ingenting

tack för medicin
jag får förmånligt
för alla forskare
som kämpat för att
patienter ska nå
lindring

hur skriver man dikt
om Mr Parkinson
som utan inbjudan
tagit sig in över min
integritets gränser
i samma kläder
under samma hud

i morgon ska jag
få ny medicin
som kanske hjälper
mig upp

så jag kan
lura mig själv att tro
jag har en släng av
förkylning
jag kan snyta ut
genom näsan