Älskade vän

I sanningens vita renhet uppenbaras Du nu, så ofattbart älskad
Inte längre enbart som äpplet i det sargade ögat mitt; inte enbart den förlorade fana viftandes i skyn för en kamp som aldrig var min
Utan även det sigill som signerade befrielsen från ett liv splittrat i glasskärvor
Genom Dig återfanns den helgade porten in i ödmjukhetens famn
Och Du blev till gåva för Hans kärleks skull
En nådens gåva vars ursprungliga syfte jag aldrig kunnat förstå
Om saknad för dess slutgiltiga offer av reservationslös självutgivelse istället fördunklat dess ovärdeliga värde

Självklart står det nu inför mig att ingenting med välsignelsen i behåll kunde ha varit annorlunda

En försoningens sorgetext ur en troendes perspektiv för min vackra ögonsten och högst älskade barndomsvän, Ambres.