Att betyda nåt
för någon

Att vara trädet
Som någon klamrar sig fast vid.

”Bollplanket” som svarar, tröstar, lindrar, fyller i och uppmuntrar

Kanske

Väntar med en famn,
när hösten kommer

Hjälper till, skjuter till

När pengarna är slut

När orken sinat.

Därute finns själar
Som saknar sammanhang.

Som inte har någon länk
till någon.

Som somnar
framför TV:n en sista gång,

Och faller i glömska
när de dragit sitt sista andetag.

Hur många är ni?

Var finns ni?

Varför gick det som det gick?

Varför blev det som det blev?

Det kunde varit jag!