Och du kan sitta där på din avdelning. Jag förskansar mig på den bredvid. Kanske skymtar jag dig genom korridorens glasväggar. Kanske ses vi vid kaffemaskinen nån dag.

Fast ser jag dig först viker jag av mot toaletterna. Så många sekunder tar kaffemaskinen på sig och något skulle vi behöva orda under den tiden. Om det som hände och sen inte. Men jag nyss vände tillbaka till mitt bord.