Det fanns en glänta
mitt i rummet

ingen såg den

den var för stor
för att kunna se

Det fanns en tystnad
mitt i rummet

bland allting stökigt

mellan tusen ångesttankar
och mörka moln

bland vackra helger
och stora tvivel

Det fanns en glänta
bland alla smärtor

där det gick att andas

en liten minut

en frizon i loppet

en tystnad i tvivlet

där inget behöver sägas
som inte är sagt

men ändå får sägas
om man vill

Det var en oas

En stund
med bara drömmar
och möjligheter

som sitt svar

Det var en förväntan

där dagarna buktar ut
istället för in

Det var en plats
där veckan växer
istället för att kollapsa

till ett avsked
utan slut

en välkomstdag

då det gick
att vara kvar

till efter söndag
måndag - tisdag

Det fanns en öppning
mitt i rummet

bland alla problem

där tystnaden
blev en vila

där det gick att andas

andas u t

släppa a l l t

där det gick att vara

utan att fastna
med varje försök

Det var en dag
utan morgon eller kväll

som rymde varje
morgon och kväll

så lätt så lätt

Det fanns en öppning
bland ångest och saknad

där det gick att andas

andas... klart

där det gick att vara

hela tiden

slappna av

till nästa dag

där det gick att vara

bara få finnas

en hel dag

utan tryck i bröstet

utan timmar

som fastnar på tungan

utan veckor

som är för stora

för att få undan

innan kvällen

Det fanns en glänta
bland alla problem

där det gick
att stanna kvar

till nästa dag