Gula lönnar
som jätte-kantareller
barnen leker under
i parken
tillsammans med
sina unga föräldrar
Slår mig ner på en
bänk och vilar
I ögonvrån ser
jag en liten
pojke med röda
galonbyxor komma
farande på en blå plastbil
Tiden byter riktning
och plötsligt ser
jag mig själv
som mamma till
till ett annat
litet barn
En son
där bland lövhögarna
i parken
När pojken kallar
mig farmor
och vill hem
till
"la casa"
förstår jag
att han
måste vara
min
son- son
Inte min son
och tiden
ändrar åter
riktning