Vi har kämpat många timmar med överklagandet till Förvaltningsdomstolen.
Överklagandet, som rör Försäkringskassans avslag på din ansökan om sjukersättning.
Att sedan läsa i dagspressen att Försäkringskassan struntar i domar, även Högsta Förvaltningsdomstolens, gör mig nedslagen.
Jag ser Alliansens och Socialdemokraternas besparingsmaskineri mala ner människor som ”inte bidrar”; sjuka, fattiga och gamla. Den tyska satirtidningen Simplicissimus skulle gjort en sådan bild rättvisa.
När nazisterna inte längre kunde döda sjuka och handikappade genom att gasa ihjäl dem (pga av att anhöriga protesterade) så svalt man dem, utsatte dem för vanvård genom att inte tillföra medel …
Vad det egentligen är som skiljer nazisternas eutanasiprogram på 1930-talet från situationen för utsatta människor i Sverige idag? Förutom att i Sverige på 2000 talet är tankarna om människors olika värde outtalade, och metoderna för att skilja agnarna från vetet mer förfinade?

På kvällen snubblar jag över ett Youtube- klipp
- sången om Victor Jara;
poeten och vissångaren, som tog de fattigas och utsattas parti
och mördades av fascistjuntan i Chile 1973

På natten drömmer jag om ditt överklagande
bokstäverna står där på det vita pappret, avgränsade av svarta byråkratlinjer
men ur texten stiger musik;
din Talan har extraherats till musik,
så skön och suverän som bara musik kan bli
när man väcks av den mitt i natten

Med överväldigande pregnans slungas den fram;
musiken med det ultimata beviset
på din rätt att existera
- Det är sången om Victor Jara jag hör

och musiken uppfyller mig dagen efter
- en moteld mot svenska myndigheters föraktfulla tuggande av icke önskvärda människor - rasbiologins återkomst i förfinad tappning
https://youtu.be/K5pzQkoOZR0