En dag när August varit i färd med att ge grisarna mat, kom Bjärbom ut till Lerslöv. Han hade parkerat tjänstebilen ute vid vägen, och kom nu klivande i full uniform ut mot August. Denne, som just skrapade de sista resterna ur matspannen, sa med låg röst till grisarna:

- Passa der no, för no kómmer själve övergrisen, sô dä ä kanske bäst att de ställer der i givákt.

När landsfiskalen hunnit fram, ställde han sig myndigt bredbent med händerna på ryggen och sa med ett överlägset tonfall:

- Jaha, här befinner du dig bland dina gelikar förstår jag.

August, som fortfarande hade ryggen mot Bjärbom, och som inte kunde låta bli att notera den nedlåtande tonen i landsfiskalens röst, svarade:

- Jo, nock ä dä så. Ô jä väljer sôm vanlett ô ha de snälle ô trevli sviné framför mä, ô de utrevlé bagekring mä.

- Va fan är det du säger karl? Insinuerar du att .... Va fan ... Vet du inte vem jag är? Va? Va? Du kan väl för tusan se att du talar till landsfiskal Bjärbom.

Bjärbom hade stelnat till och blivit alldeles röd i synen. "Hur fan kunde den lille skitne torparusling uttrycka sig så mot honom? - Landsfiskalen? ? Det var det fräckaste ... "

August vände sig långsamt om och betraktade den i ansiktet blossande röde landsfiskalen.

- Tvärbom ... Jàhà, jaså, ä dä du sôm ska föreställe lansfiskaln? ... Jàhà, ja, då får jä väl tru\'t ettersôm du sir\'t. Men no får du flötte dä, för jä ska skölje ur spann..... Förresten ..... ä dä nôt särskellt du ä ude etter?

Bjärbom svalde förtreten. Den omtalade och mycket prisade potatisen lockade. Men så fort han avslutat köpet, skulle han minsann ta itu med torparfan.

- Hm, jo, det är så att jag tänkte köpa en säck potatis. .... Och så är mitt namn Bjärbom, och inget annat. Försök och kom ihåg det.

- Jàhà, sir du dä. Jà, men dä hjälper ente vem du ä, för du ä i alle fall försent ude. Potättene ä slutt för länge sen. Ô de sôm vell ha, får tinga i go ti, annars blir de uttá. De fatti säckar, jä har kvar, ä bare te särskellte personer.

- Va ....

Bjärbom trodde inte sina öron. Nekade inte gubbeländet att sälja till honom.

- Du menar, att du vägrar sälja potatis till mig?

- Dä ente fråga ôm á vägra. Dä ä bare på dä viset att potättene ä slutt. Jä har inge fler ô sälja. Når dä ä fråga ûm mine potätter förstår du, sô gäller dä ô väre tillit ude ôm en ska få nogre.

Landsfiskalen blev om möjligt ännu rödare i uppsynen, och trots att hans strupe snörde ihop sig av återhållen vrede, lyckades han ändå pressa fram:

- Det du, din ...... din bonntjyv, det skall du sannerligen få ångra. Det skall jag bli man för. Du har medvetet satt dig upp mot överheten ....... Och det gör man inte ostraffat. Kom ihåg det.

Han vände på klacken så häftigt att han halkade och ramlade omkull. August sträckte fram en hjälpande hand och sa:

- Du ska vell ente lägge dä här i lerá? Jà, jä sir då dä - Fôlk ifrå stan ä totalt värdelöse når de kómmer ud på lánt. De har ente vedd ô tat försiktit når de går ude på en sléb åger*. Titta no sô du har skettna ner din fine unifôrm. Ô dä går jo ente án för en sôn fin kär sôm du ô spassere ômkring i skeddne kläär.

Landsfiskal Bjärbom var sårad djupt i sin själ. Han, landsfiskal Bjärbom, var sannerligen inte den som tolererade att en skiten bondlurk försökte sätta sig på honom. Nej, så tusan heller. Nu skulle den där bonntjyven få se vem han stungit haver. "Ger mig fan på att han är en riktig svartabörshaj. Det syns på hans fysionomi."

Ju mer Bjärbom tänkte på vad som hänt, desto argare och mer övertygad blev han att August var en verkligt suspekt person. När han sedan på återvägen till bilen råkade passera en uppgrävd grop, där han skymtade, vad som såg ut att vara resterna av en gris, hade han genast situationen klar. "Bonnfan slaktar och säljer svart .... Nu jäklar skall han åka fast. Det här skall anmälas till åklagaren."

*

En timme efter sitt misslyckade försök att köpa potatis, men styrkt av upptäckten av svindelarna i gropen, återvände landsfiskal Bjärbom ut till Lerslöv. Denna gång i sällskap av polismannen på orten, konstapel Karl Sula. Nu tänkte han göra en undersökning av gropen med svindelarna i avsikt att sätta fast August för olaga slakt och, om möjligt, även svartabörshandel.

Sula kastade en blick ner i gropen och gned sig på hakan. Han tyckte inte att det stämde med vad Bjärbom tidigare beskrivit. Han sa:

- Jag tycker nog det ser ut att va en hel gris.

Men Bjärbom snäste av honom:

- Det har ingen betydelse. Sköt bara ditt arbete och gör som jag säger. Skriv en rapport på att det ligger svindelar i gropen ... Förbaskat också, du kunde väl för tusan tänkt på att ta med en kamera. Det är då själve fan att man alltid skall ha sådant inkompetent folk omkring sig.

- Men landsfiskaln sa aldrig något om kamera. Hade jag bara fått reda på det tidi...

- Bortförklaringar och och undanflykter .. det är allt du kan komma med. Typiskt för landsortspoliser. Man kan undra om ni har fått någon som helst utbildning i hur ett effektivt polisarbete skall bedrivas. Det verkar i alla fall inte så. Nu tar du och skriver en rapport på det här och skickar in till tingsrätten i Uddevalla. Och glöm inte att göra en anteckning i rapporten, att den skall bifogas till en kommande anmälan mot torparen August .... Va fan han nu heter ...... Det får du ta reda på. Och att det är jag, landsfiskal Emil Bjärbom som står för anmälan. Ja, och glöm nu inte att skriva dit Augusts hela namn och adress .... Nå, klarar du av det, eller skall jag behöva göra allting själv?

- Nog skall jag fixa det. Och rapporten kommer att ligga på postlådan en timme efter att jag har kommit tillbaka på kontoret. Det lovar jag.

- Det hoppas jag verkligen, för annars skall jag se till att du får en rapport för försummelse på halsen.

*

Så hände det, att det en vacker dag damp ner ett brev i brevlådan hemma hos August. Det var ett brunt kuvert med text som talade om att det kom ifrån Tingsrätten i Uddevalla. Nyfiken sprättade August upp kuvertet och tog fram ett ark i A4-format. Han satte sig vid fönstret och läste. Ett lätt skratt då och då förkunnade att han tyckte det mesta var rent löjligt - ett skämt. Av innehållet framgick att han var kallad till Tingsrätten för att stå till svars för ha "sysslat med otillåten slakt". I brevet kunde han också läsa att han, enligt en anmälan från landsfiskal Emil Bjärbom, skulle vara misstänkt för ha gjort svartabörsaffärer med griskött. August skakade på huvudet och sa för sig själv:

- Hô, dä va dä dommaste jä hört. Men ifrå en sôn där dom kär*, ä dä väl inge àànt ô vänta.

Eftersom August hade rent mjöl i påsen, tog han det lugnt. Han kliade sig i huvudet och tänkte:.

- Kan den där Tvärbom väre sô jävlig att .... Nä, ... men för all del .....Nä ...

Han sköt tankarna åt sidan. Visst hade landsfiskalen uppträtt oförskämt emot honom, men så illa kunde det väl ändå inte vara?

När dagen för rättegången inträffade tog han därför med gott mod buss och tåg till Uddevalla, och infann sig i domstolen iklädd kostym och skjorta med stärkkrage.

Det blev en kort rättegång. Landsfiskal Bjärboms "bevis", som blott bestod av hans egna utsagor plus ett intyg från konstapel Sula ur vilket domaren citerade:

" ........ När vi så bägge anlänt till platsen för det av landsfiskal Emil Bjärbom påstådda brottet, visade landsfiskalen mig på ett uppgrävt hål i marken och bad mig titta ner i detta, vilket jag då gjorde och därvid upptäckte en död gris. Vad jag kunde se var den inte slaktad utan befann sig i helt skick. Då jag för landsfiskalen påpekade denna min iakttagelse att grisen var hel och ostyckad, sade denne: "Det har ingen betydelse, Sköt bara ditt arbete och gör som jag säger. Skriv en rapport att det ligger svindelar i gropen." Därefter skickades jag hem för att skriva rapporten för att, så fort denna var klar, omgående skicka den till tingsrätten i Uddevalla och därpå skriva en notering om att den tillhörde en senare inkommande anmälan från landsfiskal Emil Bjärbom.

Intygar i tjänsten på uppmaning av landsfiskal Emil Bjärbom.

Högaktningsfullt konstapel Sven Sula tjänstgörande polis i ..... ".

Domaren vek ihop papperet och vände sig till August:

- Jaha, då kanske vi får höra vad August Persson har att säga om den i gropen döda grisen.

- Jà, dä va engen sôm fråga mä ôm nôn gris. Ôm de bare gjort dä, sô hade jä ente behövt fare hid in te nôn rättegáng. De va bare en gris sôm hade fått nôn infektion - mykoplatta eller ôm dä va myko ... vänta ett tag ... jä trur jä har ett papper här i planbogé* ... no ska ve se ........ ja, här ä dä ........ dä hedder mykoplasma hyopneum ... hyopneumoniae. Ja, sôlles va dä. Dä ä nôt mä longene* sa vetrinärn. De kan jo bare ringe\'n sô får de reda påt. Ô dä va han sôm tog dö på\'n för han töckte vesst att han va för dålé. Sô ga han grisen e sprudà sô han störta*. Ô dä va den grisen sôm lå där nere i grobé*, för jä hade ente hûnne ô skôtta over\'n.

- Domaren vände sig därefter till Bjärbom:

- Jaha, min bäste landsfiskal, det var sannerligen inte mycket till bevis ....Målet mot hemmansägare August Efraim Persson avskrivs.

Med de orden slog han klubban i bordet med en ljudlig smäll - Målet var avslutat. Landsfiskal Bjärbom fick åka hem med en erinran om att inte ta upp tingsrättens tid i onödan, och med en uppmaning att i fortsättningen förbereda sina mål på ett mera omsorgsfullt sätt. August däremot, kunde resa hem till gården som en fri man och med en ersättning för resekostnader m. m. på etthundrafyrtiofem kronor och femtio öre.

Denna händelse fick Bjärbom att i fortsättningen betrakta August som en svuren fiende, och i hans hjärna ältade sedan dess oavbrutet tankarna på hur han skulle kunna "sätta dit honom". För honom hade August kommit att bli det röda skynke, som han i sinom tid måste se till att klämma åt ordentligt.

När de två sedan råkade mötas på trappan utanför domstolen, kunde Bjärbom inte stå emot det inre trycket, utan böjde sig mot August och väste i hans öra:

- Detta du, detta skall du sannerligen få ångra. Du skall inte tro att du kommer undan. Jag vet nog att du är en skurk, och jag skall sannerligen få dig inom lås och bom. Det kan du vara säker på.

- Jaså, sier du dä, men då får du nock all gäre bättre ifrå dä än ida. För ida geck dä då enge vidare för dä. Ô ettersôm du no ente feck di velja fram, sô ä dä väl på plats att du gir mä e ursäkt för pyskologist lidande - eller hô dä no hedder*.

- Bah, passa dig du, var allt Bjärbom fick fram.

*

Några veckor senare, ungefär vid tvåtiden på natten, vaknade August av att blåsan trängde på. Han kastade av sig täcket, satte på sig tofflorna och gick "ut kring väggen" för att låta sitt vatten. Eftersom det var månljust och endast några lätta slöjmoln på himlen, brydde han sig inte om att tända ljuset. Just när han öppnade ytterdörren, tyckte han sig skymta en skugglik figur slinka in bakom ett av äppleträden. Efter konfrontationen med landsfiskal Bjärbom i tingsrätten, anade han vem det kunde vara. Han låtsades emellertid inte ha sett något, utan ställde sig helt lugnt vid husknuten och började kissa. Hela tiden dock på sin vakt och sneglade bort mot trädet. Plötsligt var det som om något gled iväg, och då den lilla molnslöjan som råkat skymma månen, i samma ögonblick gled undan, såg han en mörkklädd man smyga sig iväg bort mot ett större buskage. Landsfiskalen! ! Utan tvekan var det han. Det var den lilla glimten från sabeln och kopplet som avslöjade honom. Efter att ha kissat färdigt, skakade han av och mumlade tyst för sig själv:

- Jàhà, då ved en hô en har ô rätte sä etter. Ô ettersôm han ä en rekti skid, sô ska jä all se te att\'en får sä e ordentlé näsbränna.

Under natten låg han flera timmar vaken och funderade på vad han skulle hitta på för jäkelskap. Och när han vaknade nästa morgon, hade han planen klar. Efter att ha mjölkat korna,och kört ut mjölkflaskorna till mjölkpallen, gick han in och åt frukost. Han visste exakt vad han skulle göra med den där "Tvärbom". Men först skulle han ha en pratstund med ortens lokalreporter. Efter att ha ätit färdigt, fyllde han på kaffekoppen, och med den i handen gick han ut i hallen för att ringa upp "Tidningskalle". Han satte sig på den lilla pallen bredvid telefonbordet, tog en slurk av kaffet, och ringde upp. Telefonisten på stationen svarade och han begärde numret till "Tidningskalle". Efter någon signal var denne på tråden.

- Tage.

- Hej, dä ä August. Jä unnrar ôm du kan kómme over e stûnn. Dä ä nôt sôm jä vell fråge dä ûm.

- Njà, dä ä jo sô hemske tillit, kan du ente vänta te mett på dan .... Men når vell du förresten att jä ska kómma?

- Ôm du har ti ve kaffedágs eller fram på kvällingé sô skulle dä passa.

- Då kómmer jä over ve kaffet.

"Tidningskalle" höll sitt ord. Klockan fem över tre satt de två vid köksbordet och drack kaffe. Och medan de doppade smörgåsarna i kaffet och åt salt gristunga till pålägg, berättade August vad han tänkt ut för spektakel åt "Tvärbom".

- Men du får ente knyste ett ord. För dä ska bli en rekti overaskning för\'n.

- Nej, jä sir ente nôt. Dä kan du lide på*.

- Jà dä ä bra, men först ka du ta ô spri ud ett rökte* ôm att jä hôller på mä hembränning. Men du får bare anty att dä förhôller sä så - sen gär röktet resten. Ô att Tvärbom kommer ô gå påt, dä ä ett sôm ä säkert. Han kómmer ô suge i sä allt han hör, för han har gett sä fáán på ô sädde fàst mä, förstår du. Ja, du ved jo hôlles han ä*.

Jo "Tidningskalle" visste. Han hade träffat Bjärbom några gånger och eftersom han då alltid blivit mycket nedlåtande bemött, var han bara glad att få hjälpa till:

- En sôn skid sôm den där strôppen skulle sannerligen behöve sä e rekte béda.

*

Det blev som August förespått. Bjärbom svalde betet med hull och år, så nu var det dags att agera. Efter att från ett fönster uppe på loftet, noga ha spanat av terrängen för att försäkra sig om att ingen "Tvärbom" var i faggorna, satte August igång. Först grävde han upp en ordentlig grop, ungefär halvannan meter djup, framför sin vedbod. Han arbetade i sitt anletes svett och kastade då och då ett vakande öga över axeln, för att övertyga sig om att ingen iakttog honom. Sedan fyllde han gropen nästan upp till brädden med dynga och urin, och lade slutligen över en kraftig läm. Nu var det bara maskeringen kvar. Han stegade upp storleken på gropen, tog spaden och gav sig iväg bort till skogsbrynet där han försiktigt spadade loss en passande bit gräsmatta. Med grässjoket hoprullat under armen återvände han och bredde ut det över lämmen. Han rätade på sig, kontrollerade, justerade lite genom att dra sjoket en aning åt vänster, kontrollerade igen, och sa tyst med en suck av lättnad:

- Så där jà - blir dä bare lide grann mörkt sô kómmer han aldri ô märke nôt.

Han avslutade arbetet med att sätta upp en varnande skylt, samt en liten avspärrning med grind, varefter han nöjd gick in för att tvätta av sig. På skylten stod det att läsa med stora röda bokstäver:

VARNING DYNGA

Dagen efter att August gjort klart sina förberedelser, kom Bjärbom vid niotiden på kvällen för att spionera. Gömd i buskarna tog han fram kikaren och började spana av ägorna. "Vad fasen är det för en skylt han satt upp utanför vedbon?". Han stavade sig igenom texten. "Hö, hö, hö, tror han verkligen att han kan lura någon med det där? Då är han faktiskt dummare än jag trodde". Plötsligt öppnades dörren och August kom ut bärande på .... Bjärbom justerade kikaren. "Va tusan är det karlen bär på? ... Det ser ut som .... som det är en låda .... och tung verkar den vara....... Jäklar, det är naturligtvis hembränt....... Den är förstås full med flaskor ..... Eller så är det kött från ett styckat svin, som han skall sälja på svarta börsen. Och så har den fånen satt upp en skylt för att ingen skall gå dit..... Ja, ja, ja, var det inte det jag kunde tro, han går ju utan vidare rakt över dynggropen.... Just det. Det finns ingen grop! Han försöker bra bluffa ..... Nu jäklar är du äntligen fast, din bonnlurk. I morgon kväll är det jag som slår till. Men den här gången skall det dokumenteras. Och det ordentligt också. Jag skall prata med den där "Tidningskalle". Han skall få fotografera när jag går och öppnar dörren till det där spritupplaget eller köttupplaget. Det kommer att bli en bra bild i tidningen. He, he, he, nu skall han få..... ".

*

Vid halv sextiden på kvällen ringde det hos August.

- Hej, dä ä Tage. Kan du möde mä bôrte ve handelsträgårn? ....... Jà. no å irekten.. Du ved hô dä ä fråga ôm.

- Jà, jä kómmer mä en gáng.

Det var "Tidningskalle" som ringde. Och på den upphetsade rösten, förstod August att det måste vara Bjärbom som var på gång. Han tog genast på sig kavajen och gav sig av. Redan innan han hunnit fram till handelsträdgården kom "Tindningskalle" springande emot honom.

- No jäklar ä dä dàgs. Bjärbom ringde mä ô velle att jä ska följe mä\'n i kväl ô ta kort på\'n när han bryder sä in i di vebu. Han sa att han velle ha svárt på vitt, på att du har en massa hembränt där inne.

- Hå, hå, hå, dä kommer ô bli rolet. Ô jä trur nock att du kómmer ô få fine bilder o. Då ska jä se te ô få bôrt lämmen inná han kómmer. Jo, jo, dä kómmer ô bli en rekti overaskning för\'n.

När August sedan kommit tillbaka hem, spanade han noga av terrängen runt huset för att vara säker på att ingen "Tvärbom" fanns i närheten. Så drog han gräsmattebiten åt sidan och ersatte lämmen med sju breda men tunna brädbitar, varefter han lade tillbaka gräsmattan. Nöjd rätade han på ryggen och betraktade sitt verk. Jo, det såg bra ut. Så stängde han den provisoriska grinden, tog ett steg bakåt och mumlade:

- Bra, dä får duga. Då ä dä bare ô vänte på besöget.

*

Klockan var tjugo minuter över tio. August hade gjort klart allt i huset och var redo för landsfiskal Bjärbom. Han hade suttit i mörkret och spanat ut genom fönstret sedan klockan nio. Bredvid sig hade han en termos med varmt kaffe ur vilken han redan druckit två koppar. Då fick han plötsligt se hur det rörde sig borta vid buskarna.

- Se där ja, no jäklar kómmer dôm.

Ute i buskaget gav landsfiskal Bjärbon "Tindningskalle" de sista instruktionerna:

- Du skall gå cirka tio meter bakom mig - Kom ihåg det. Och du tar inte någon bild förrän jag står där mitt i smeten. Fattar du vad jag säger? Om du vill ha fler bilder, får du ta dem efteråt, när jag satt handbojor på den bonntjyven. För handbojor skall han få. Det skall jag bli man för. Och kom nu för fan ihåg vad jag sagt ...... Jag vill inte veta av några misstag från din sida.

- Jä ved nock hô jä ska gära.

- Bah, det tvivlar jag på. Men kom nu så går vi.

De båda männen började smygande ta sig fram mot vedboden. Den ivrige Bjärbom vände sig då och då om för att kontrollera att "Tidningskalle" höll avståndet och för att "hyscha" på honom. Allt såg ut att gå bra, och just när han stod i begrepp att öppna grinden vid skylten, stannade han, vred han på huvudet och sa:

- Se här, vilken dum jävel. En falsk skylt. Och med det tror han sig kunna lura landsfiskal Bjärbom. Den dumme jäkeln. Håll nu kameran redo, för nu går jag in.

Landsfiskal Bjärbom öppnade grinden och tog ett steg framåt - och försvann med ett skrik och ett plask. "Tindningskalle" höjde belåtet kameran, och knäppte av en blixt just när en, full av dynga nersmetad landsfiskal dök upp ur gropen. Blixten förblindade Bjärbom som skrek:

- Din dumme jävel, du skall för fan inte ta något kort nu!

Men "Tidningskalle" brydde sig inte om protesterna. Han knäppte lyckligen av ännu några kort, medan en svärande och spottande Bjärbom försökte ta sig upp. Den stackars landsfiskalen hade svårigheter att komma upp ur gropen och halkade gång på gång tillbaka. Han fräste argt till "Tidningskalle":

- Men för hellvete, hjälp mig upp!

Precis då kom August utspringande och ropade:

- Hô ä dä för ett hemsket liv? Kan en ente få sôva i fre heller!

Då han fick se den av dynga nersmetade Bjärbom, sa han med spelad förvåning:

- Nä, si gudda, ä dä ente själve "Tvärbom" sôm ä ude ô hälsar på. Men dä ä jo e ukrestli ti* - Ä han kanske ude för ô gäre beslag? Ô att han sôm vanlet går rektit grûnnlet te väja, dä förstår jä när jä ser\'n. Men jä må unnrar ôm han hetta nôt? He, he.

Landsfiskal Bjärbom spottade och fräste:

- De här du, det skall du få sota för. Jag kommer att anmäla dig för missfirmelse och anslag mot en Rikets ämbetsman.

- Uhô, ä dä på dä viset. Då ska jä anmäle dej för intráng på enskilt ômråde ô förstörelse å dönggrob ô ha fört uväsen mett i natté, sô att en arbedande bonne ente fått sôva. Hô sir du ôm dä?

Det blev inget sagt. Och medan Bjärbom, åkallande alla ondskans makter, kravlade sig upp ur gropen, knäppte "Tidningskalle" av ytterligare en blixt, vilket fick Bjärbom att skrika:

- Sluta för fan. De där bilderna skall du förstöra!

Därefter stack han svärande iväg utan att be sin dokumenterande "kumpan" att följa med. Och lika gott var det, för "Tindningskalle" svarade inte. Han sken som en sol, lycklig över att fått fotografier han ville ha, och som avslöjade landsfiskal Bjärboms framfart i kommunen. Det skulle bli ett sant nöja att få sätta in detta i i tidningen. Han vände ryggen till för att inte skratta på sig, och när han hunnit lugna sig sa han:

- Jà, där trur jä nock all att han fick sä e rekte beda. No ä dä bäst att jä skynnar mä hem ô framkallar bildene ô skriver e historia ôm "Tvärboms" fantastiske teslag.

- Jà, jär dä. Ô i môrrá ä dä väl bäst att jä skôffar igen grobe inná noggen ààn rámlar i. För jä tänker nock att "Tvärbom" har tappa lûsté ô gäre e ny unnersögning i natt. He, he, he.

Den lokala tidningens huvudrubrik två dagar efter händelsen löd:

"Landsfiskal Bjärbom går på djupet i sina undersökningar." Och under rubriken fanns ett stort fotografi på en i dynga fullständigt nersmetad Bjärbom, samt nedre delen av en skylt på vilken man kunde läsa: "VARNING DYNGA".


Förklaringar

sléb åger - halkig åker

dom kär - dum karl

planbogé - plånboken

longene - lungorna

e sprudà sô han störta - en spruta så han dog

grobé - gropen

hô dä no hedder - vad det nu heter

Dä kan du lide på - det kan du lita på

spri ud ett rökte - sprida ut ett rykte

hôlles han ä - hur han är

Men dä ä jo e ukrestli ti - Men det är ju en okristlig tid