Ensamhet.
Den kryper in på huden som en nagelbitande film.
Kramar om dig som den värsta typen av boaorm. Stoppar blodflödet.
Känslorna slutar att flöda. Likt blodet som plötsligt upphör att flöda genom våra ådror.
Man umgås med sina egna tankar. Något som efter en tid leder till mentalt nederlag och undergång, för de flesta utav oss.

Till sist når man en återvändsgränd. Slutet på vägen.
Man kan försöka att vända tillbaks. Intala sig själv om att det kommer bli som innan man drabbats av en utav de starkaste vapnen i världen.
Eller så kan man fortsätta bortom vägen. Bygga sin egen väg. Bortom vår vetskap.
Ensamhet är en utav de starkaste vapnen i världen av en anledning.
Man kommer aldrig att bli helt återställd, när man drabbats av en utav de starkaste vapnen i världen.

Man kan bemästra konsten av "livet" genom att lära sig att leva.
Men en liten del kommer alltid att vara förstörd. Hur bra man än är på att dölja det.
Och glömma det.
Ensamhet.