alldeles för långt borta för att nå
men så nära ändå

jag kan sträcka ut min hand och röra vid dig
jag vill ge dig en kram
jag vill ruffsa om i ditt hår
jag vill höra ditt skratt igen
det kommer alldeles för sällan
se rynkorna runt dina ögon som fina linjer när du ler

men så kommer jag ihåg
NEJ
jag får ju inte
du vill ju inte
Vi måste hålla distansen
såklart

inga skratt och ingen beröring
bara ett stort och gapande tomrum
hårt kontrollerade kännslor
knappt ett ögonkast och ett flyktigt hejdå
för det är så det måste vara
när det inte blev du och jag