Det behöver inte bli ni. Ändå trösterikt på något sätt
Då behöver inte det som långsamt vecklas ut kännas som på liv och död.

Då kan du för ett ögonblick bortse från piedestalen du satt honom på vid ett av de första ögonblicken ni sågs.

Då kan ni lära känna varandra först och gradvis bli kära. Som vanligt folk. Som de med trygg uppväxt.

Och är han trasig som du kan era sår sakta börja läka och tillsammans är ni starka. Fast nu drömmer du igen.