Väckt av fåglarnas solhälsningar kan jag konstatera: Idag är det försts maj, arbetarrörelsens dag. Eller kanske bara arbetets dag.

Någon arbetarrörelse ideologiskt sett finns ju inte längre när ideologierna drabbats av tvinsot och tillhör det förflutna.

Politik är idag en död konstform, i synnerhet den som dagens ideologiskt utslätade partier kryster fram. Men vad gör det när de avgörande besluten omärkligt fattas i EU-parlamentet och i princip bara vård, skola om omsorg återstår att leka med och köra i botten för de in/hemska partierna.

För 45 år sedan såg det annorlunds ut. Jag var med i den svenska proggrörelsen då och spelade trombone i dåvarande vpk:s blåsorkester i Lund, Röda Kapellet, 1975 - 1980. Jag var med öch övade regelbundet och spelade på alla demonstrationer och min sists insats var inför kärnkraftsomröstningen.

Jag var medlem i vpk från 1979 till 1989 och betalde min medlemsavgift eller kontingent varje år. Medlemsboken har jag kvar i min minneslåda.

2004 när Röda Kapellet firade sina första 30 år fick jag frågan om jag ville vara med i jubileumsorkestern men jag avböjde. Jag var visserligen lite intresserad men familjen var skeptisk. Och jag tyckte själv att jag inte hade tid till sådana nostalgiska utsvävningar.

Då och då.plockar jag fram min lur och spelar en snutt. De gamla takterna sitter i och jag har kvar noterna till både Internationalen och Arbetets söner.

Nu har solen gått och upp fåglarnas förstamajkör har tystnat. Bara hannarna är med i den, liksom i Lunds Studentsångare som ikväll ska sjunga i Lundagård.