Det är sent.
Har reda lagt min själ
hjärta pulserar i takt med sömnen
Men min kropp sitter fortfarande uppe, värker

Kroppen är förtvivlad
Den förstår inte orden
förstår inte själens insikt
Den bara längtar

Den hör din röst,
läser dina ord
förstår dem
inte

Du gör mig bara ledsen
säger du
men allt jag känner (vid åsynen av bara ditt namn)
är kärlek och lycka

Jag vågar inte
gå ut i livet
utan dig
vill inte

Varför skall jag se,
känna och uppleva
om jag inte kan
dela det med dig?

Kroppen förstår inte
den sitter och skakar på det tomma huvudet
kroppen kände,
den kände verkligen

Varför vågade inte du
när min fega själ kastade sig ut
Varför lämnade du mig
hängande efter hoppet

Ville du bara se om du kunde
ville du bara se om det var möjligt
Ville du bara
att jag skulle vilja

Vi har pratat,
visst har vi det
Vi har kommit överens
visst har vi det

Det är bara att gå vidare
visst är det så
Det är bara att krypa ner under ytan igen
visst är det så

Kroppen fortsätter att sakta skaka på huvudet
Det går inte ihop
Själen bara vänder ryggen till, och sover vidare
Det går så bra så...

Vem vill lyssna
på mig
vem ser mig
vem rör vid mig

Känner tyngden
av mina egna
lätta fingrar
mot huden

Snart är det morgon igen,
själen dövar kroppen
så den får ro
över samtidens stilla hav

Men just nu
är kroppen ensam
i en värld fylld
av omtanke

fingrarna
skriver snabbt
ner de spontana orden
precis som förut

Utan eftertanke, men med samtanke
orden, meningarna skapas när de skrivs
inga ord hänger i luften, smakas på
texten är som alltid spontan och direkt

- Varför vill inte livet vara så?