lättnadens suck ljuder tyst genom de genast mycket ljusare rummen
ni kom tillslut!
jag blev rädd att ni var döda, och jag aldrig mer skulle få se er
höra era klara skratt känna era varma händer
rädd att ni var borta för all framtid,
och att jag var ensam lämnad kvar
men nu kom ni ju
och lättnadens suck regerar inom mig

men ändå, fortfarande
fortfarande finns något annat där inne
något som slåss och skriker, vill komma ut
ta över

jag får aldrig vara ifred
är alltid medveten om det där andra
trots att jag är lycklig finns en obestämd oro omkring mig
kom inte nära,
det där som slåss och skriker tar ibland över,

och om du då står framför mig blir du smittad av min pest
att aldrig vara helt lycklig eller glad


lättnadens suck har svarta, taggiga kanter..
som vanligt..