Faller ner igen, foten framför den andra
fram och tillbaka som det vore fäktning
varje hugg från ditt svärd träffar rätt
precis där jag är öm, slår som kryptonit
på den superhjälte jag annalkat ikväll
upp och ner i varje tärningskast far jag
varthelst du vill och alltid längre ifrån
där jag själv vill vara i det spelet vi skapat
du och jag, alltid i osynk i fel tonart
men håller mitt huvud uppe, varje drag
ger mig vittring, varje pjäs som faller
befriad och innan vi vet ordet av är
klockan slagen och spelet slut