Den hemlighetsfulla tidens tomrum
och vinterhavets djupa vik
som om jag redan kände till
deras underliggande icke-liv
med vindar och strömmar
som jag som människa
aldrig kan uppleva men skam den som ger sig
det finns väl vakar i verkligheten
men de lever ett liv för sig
varför jag ständigt kolliderar
med den inströmmande verklighetens hårda kärna
och kastas av min ryttare

Havets ljus som speglar sig
emellertid redan i morgonens sol
var hävdvunnen morgon
och ger inbillad trygghet
Detta hav möter med riter
i form av smält metall
från diktässjan
som stöper nya vardagsscener
till den eviga historien om envar

Nattetid tar jag mig som skuggvarelse
över alla gränser
mellan olika världar
vars marker strömmar av sommartid
Luften är kraftigt rå
när vi kommer in från Nordanvinden

Något oheligt
håller just på att presenteras
som genomtänkt
Samtidigt berättar någon bland skatorna
som samlats till morgonhymn
om hur man förmedlar
detta oheliga för världen
Det förmår jag inte
för jag tillhör dem
som blir skräckslagna
när vi ser oss mitt i den ogudaktiga berättelsen
Men mitt under arbetet
pressar verkligheten oss ut ur sagan
och lämnar oss helt utsatta
för vardagens förfärliga väder