Gå med mig ut i skuggan grå där det råder tystnad och när morgon nalkas finns det slutligen blott tomrum längs synfältets rand ty verklighet har redan åkt förbi konsumerande en värld och spottande ut scenarier på vägen
Utanför i täppan skakar vind trädens kronor särskilt då ett skimmerdjup vaskas upp ur höstsol sedan stoff från vardagen passerade vårt kyffe på väg ut i verkligheten Från alla håll stormar stoff fram, så att mitt vara tilltar i omfång om än långsamt. Kvar ståtar omgivningen i vad som skall föreställa vår värld helgklädd i solljuset men naken under den obevekliga vinden. Vi har för vana att gå rakt igenom verkligheten och fångar upp de förbipasserande människor vi behöver i våra texter. Vi själva däremot har fötts på ödsliga skär och finns bara till i det ögonblick vi arbetar. Att vi får skriva texter utanför spelet tillhör en ovanlighet. Vi som lever utan gårdag eller morgondag och går från skugga till skugga möter ständigt textens helande kraft medan vi läser av textens aska under lågt stående sol.