Jag hatar...
starka ord, känslor, fult, argt, ont.
Vill inget ont egentligen, vart leder det onda
om inte runt om och tillbaka, precis som
kärlek.
Bättre då att inget alls.
Mitt emellan det onda och det goda?
Eller egentligen bortom.
Ignorans, blunda, vända andra kinden till.
När det dumma står dig upp i halsen,
då det onda jagar dig, låtsas inte om.
Jag kunde inte bry mig mindre.
Tittar ner och skakar på huvudet, stackats lilla onda.
Det är synd om den som inget vett har kvar.
Så liten och bortgjord och står ensam i elden och blåser.