Ni som är nära mig,
ni som stalkar mig?

Är ni mina släktingar,
är ni min min halvbrors vänner?

Jag känner inte mina släktingar.

Men min halvbror (ett namn)
kände jag när vi bodde i Majorna.

Är ni mina släktingar , ropade jag ut i luften.

Ni är i himlen, så här är det att vara i himlen.

Det blev alldeles tyst, ovanpå mig.

Kanske hör dom allt, ändå, tänkte jag.

Ni har kopplat upp er på ett medium, hördes en kvinnoröst.

Hälsade ni till (ett namn) från mig, ropade jag.

Gud, vad dumt det här känns.

Att ropa till ett tak och tro de, lyssnar på mig.

Nu kände jag den man som ville få sin hämnd..

Ur boken läste jag;
Ni kommer bli djävulens horer, han skrattar och ler.

Tystnaden som infann sig kändes genast, så underbar.



Och nu frågade alla sig om ordet kunde blivit felstavat.
Och nu frågade sig alla om ordet kunde blivit felstavat.

Ja, om det skulle vara -or i slutet
eller om -er är det rätta i himlen..

Vi har mycket att lära oss om himlen, sa polisen.

Gode Gud, låt dom inte gå till mig mer, inte mera..

Med min förtidspension i handen och stalkaren där ovanpå
tackar jag för mig, nu får ni dö själva om ni vill komma dit..

Jag visste att du skulle klara det, sa den onda mannen,
dom sa att du var död, och inte med i terror sekten,
först tyckte jag det var bra, men sen ångrade jag mig.

Nej, jag orkar inte med er mera, inte mer, inte mera..

Men förstå, det är ju vi som ska finnas i byn!

Oh, Gud, är det Ni!

Ja! Det har varit vi hela tiden.

Och nu är vi tillsammans!

Underbart, hördes mannen säga där ovanpå mig.





(Förstår ni känslan som finns här?)