Mina solglasögon som kidnappade tillfälligt...

Min motorcykels passagerarsits...

Mina mjukisar som alltid använde...

Min uteplats där vi spenderade förra sommaren...

Min telefons hela innehåll...

Mitt piano som du spelade på när du sjöng för mig...

Min filt som du låg under när demonerna blev för starka...

Mitt liv som välkomnade dig i...

Mitt hjärta där du fortfarande bor kvar...

Allt det där är mitt men det är ännu mer ditt...

Jag äger inget av det där längre...

Förbrukad materia... Obrukbar jord... Existerande ingenting...

Minnena av dig har inte tynat... känslorna har inte svalnat...

Du är på väg att bli ännu mer av det jag älskar men i ett parallellt universum... Att veta att du lever men ändå är död är en illusion av sanningen som inte förtjänat sin existens...